Hade en närmast outhärdlig dag på jobbet idag. Jag var (tydligen) sen till en kund som hade städning mellan 12.00-14.00 (jag hade enbart fått veta att kunden ville ha städning på eftermiddagarna och inte någon särskild tid) Såklart kommer frun hem tidigare från jobbet och skäller ut mig efter noter, "jag vill inte ha dig springandes omkring här när jag är hemma" etc.

Därefter säger hon att hon ska gå ut och parkera om bilen, en stund senare kommer hon hem igen och är fortfarande arg som ett bi.

När jag städat klart tar jag en tur förbi kontoret på vägen till bussen. När jag kommer in genom dörren får jag ännu en utskällning, denna gången av min bitr. chef. Det visar sig att kärringen inte alls parkerat om sin satans bil utan istället sprungit till kontoret och skällt ut den stackars människan som råkade sitta där..

Det är svårt att inte ta sådana saker personligt. Jag kan vara väldigt lättstött i vissa stuationer och att bli utskälld efter noter för något jag omöjligt kunde ha vetat väcker inga arga känslor hos mig, det får mig istället att bli deppig och känna mig värdelös.

Det är konstigt att människor kan vara så jäkla sura. Visst, det kanske hade varit trevligare för henne om hon kommit hem till ett nystädat hus men allvarligt talat, världen går inte under för att hon tvingas dela sina nästan 200 kvm med mig en enda gång. Hon kunde ju ha tagit tillfället i akt att prata lite med mig kanske? VISA SIN UPPSKATTNING?? Jag undrar om hon vet hur man gör...