Ni är förlåtna.

Om man inte är drabbad kan man omöjligt förstå. Det är bara så.

Jag begär inte att någon ska lösa mina problem åt mig, det vet jag väl att det inte går. 

Se inte ner på mig när jag äter 1 kilo godis, klaga inte på mig när jag väljer att inte äta något alls. Jag behöver stöd, inte kritik.

Je t'aime!